Om mig

Namn : Björn
Ålder: 28år
Längd: 184cm
Vikt: Varierande 🙂 ( men snittvikten senaste 10åren har varit 85kg, nu något högre)
Familj:  Min livskamrat Madde och sonen Edwin.
Bor:  Stockholm

Tränings bakgrund och Övrigt

Började träna vid 15års ålder. Lallade runt lite på gymmet de första 2 månaderna men blev snabbt ganska seriös, hittade ett program och en träningsfilosfi som jag följde till punkt och pricka. Det var 5 dagar i vecka som gällde med tydliga riktlinjer för när man skulle lägga på mera vikt på stången och när man skulle ta en deloadvecka. Var dock ett större fokus på att flytta en vikt från punkt A till punkt B snarare än att aktivera den tänka muskelgruppen till fullo när jag nu tänker tillbaka. Min vikt började på 68kg ( även då 184cm lång)   Gick upp ca 12-15kg första träningsåret.  Fokuset låg första åren på få set, få reps och främst basövningar.   Fick en axelskada i gymnasiet vilket krävde rehab 6 månader, gick ned en del i vikt då. Gick upp igen.  Började lumpen, gick ned i vikt igen. Svårt att hålla kcal uppe trots att jag var kock :),  Efter lumpen gick jag upp igen.  Min generella vikt pendlade mellan 78 och ca 85kg.  2009 fick jag diagnostiserat diskbråck ( inte pga gymmet ) vilket krävde en del rehab och tappade vikt igen.  Kort därefter fick jag panikångestsyndrom vilket gjorde att jag tappade vikt igen… otur I know 😛 Löste det tillslut med KBT och piller. Ur panikångesten kom även en depression som jag fortfarande i skrivande stund ( 2014) jobbar med, håller faktiskt på att trappa ned med tabletterna vilket är skönt :).  I början på år 2013 tog jag tag ordentligt i träningen och kosten. Började ”överäta” och gick ganska snabbt upp i vikt. Landade under vintern 2013 på 100kg wohoo!  vilket hade varit en stående mål. Utbildning då …Gick media i gymnasiet med inriktning film. Gick en gyminstruktörsutbildning efter lumpen, Pluggat till miljövetare.

Varför jag blev vegan?
Om jag nu i efterhand tänker tillbaka till när jag första gången reflekterade över ätandet av djur så tror jag det var när jag läste om och såg några bilder på valjakt/delfinslakt. Jag tänkte hur kan dom göra så!? Man kan ju inte döda o äta valar och delfiner? Eller? Sen tänkte jag att vi äter andra djur som också dödas enbart för att vi vill äta dom. Vad är egentligen skillnaden? Enda skillnaden jag kom på var att man hade en annan emotionel koppling till valar och delfiner än grisar och kor. Man hade ju vuxit upp med Rädda Willy och Flipper på Tven. Så när någon efter det tog upp att det var hemskt att de dödar defliner, hundar osv , påpekade jag att de själva bidrar till dödandet av andra djur. Inte för att jag själv hade slutade äta kött dock ; ( Utan bara för att synliggöra det ologiska i uttalandet.

Det riktiga startskottet på resan mot veganismen måste nog ändå varit att jag började studera Miljö och Utveckling  programmet på Södertörns Högskola i södra Stockholm. Där fick man det klart för sig ganska snabbt att det här med att föda upp djur för att äta inte är så jävla smart.  Det var några veganer och en hel del vegetarianer i min klass, men det var inget jag reflekterade över speciellt mycket. Jag tänkte bara : vad bra att dom är veganer det är ett bra ställningstagande. Jag kom aldrig med några motargument vid diskussioner heller då jag redan då egentligen inte tyckte det fanns några vettiga motargument… tog nått år efter utbildningen innan omställningen skedde, konstigt hur hjärnan fungerar… hur som helst skar ned på nötkött under pluggtiden och började äta mera vegetariskt än tidigare men åt fortfarande mycket annat kött och hade mycket mejeriprodukter kvar i kosten . När jag senare gjorde en nysatsning i träningen började jag äta betydligt mera av allt och tryckte in fingrarna ännu längre in i öronen.  Sen kom vändningen ! helt orelaterat till djurrätts eller miljöfrågan började jag lyssna på föreläsningar från bla Oxford som handlade om etik, moral och logisk tänkande.  Det tog bara några lektioner innan man kände sig som en ordentlig hycklare, då mina handlingar inte överensstämde med min syn på etik o moral, vilket iofs hade varit en genomgående känsla genom miljö utbildningen.  Men kött/mejeri normen har ett ganska starkt grepp om vår befolkning och inte minst om mig. I samband denna insikt, som för övrigt kan jämföras med när jag för första gången satte på mig glasögon i 8an, kändes det som att någon äntligen rättat tills skärpan och jag kunde nu se min omgivning. Jag slutade då äta ko, fågel och gris men fortsatte äta fisk och mejeriprodukter konstigt nog :/ (men det gick över snabbt 🙂 )
I samband med den omställningen lyssnade jag igenom ett antal ljudböcker bla dessa :

Why We Love Dogs, Eat Pigs and Wear Cows av Melanie Joy

Eating Animals av Jonathan Foer

The World Peace Diet av Dr Will Tuttle ( Flum varning men väldigt bra 🙂 )

Animal Wise: The Thoughts and Emotions of Our Fellow Creatures  av Virginia Morell

Sen var det kört 😛 Jag hade nu grävt mig själv en sådan djup grop att jag omöjligen kunde fortsätta äta djur. Jag hade iofs redan blivit vegan när jag läste böckerna. Men de slog verkligen fast att det var det helt naturliga valet för mig. Den första boken jag läste i detta ämne var Melanie Joys bok den var som ett riktigt slag i ansiktet på mitt gamla jag 🙂 och jag tyckte det var skönt stt jag redan tagit beslutet när jag läste den måste jag säga. Man kan säga att miljöaspekterna drog mig sakta fram mot stupet där etik och djurrättsfrågorna puttade ut mig över kanten,  Cirka en månad efter att jag slutade äta äta ko, fågel  och gris slutade jag även med fisk, mejeriprodukter, honung, bivax, gelatin osv.   Min tidigare ”höga” konsumtion av mjölk byttes ut mot mandel, havre och rismjölk.  Min förhållandevis höga konsumtion av vassle och kassein proteinpulver bytes ut mot soja och ärtprotein och mera EAA/BCAA.  Äggen byttes ut mot nötter. Köttet mot linser, bönor, kikärtor, mera grönsaker, tofu och andra vegetabiliska alternativ. Så på den vägen e det, och jag kommer aldrig titta tebax 🙂

 

2 reaktion på “Om mig”

  1. Gött att du tog ut fingrarna ur öronen tillslut 😀 Själv är jag vegan sedan 3,5 år och innan det var jag vegetarian i ca 15 år. Har nu tänkt tanken att återuppta mitt tränande, har haft 5 riktigt jobbiga år nu med psykisk ohälsa som grund men börjar nu kunna erövra mitt gamla liv. Har gått upp 25-30 kilo under dessa 5 år och känner att nu räcker det. Tog mitt första styrkepass i Fredags och nu på måndag mår jag fortfarande illa efter det. Träningsvärk och illamående i kroppen. Undrar nu om du har något starttips att ge hur jag bäst kommer igång. MVH Jenny

  2. Kul att höra! Jag hade själv en liknande historia. Jag hatar ljuga och lögnare, och de är det man gör mot sig själv när man äter djur. Det är så skönt att kunna äta hur mycket mat man vill utan att känna skyldig.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Vägen mot Classic Bodybuilding